Ibland önskar jag att jag sagt saker annorlunda och kanske även agerat annorlunda, kanske hade mina senaste veckor sett ut på ett annat sätt då. Men detta är säkert något jag alltid kommer få glubbla på. Saker som vi sa och hur vi agera mot varandra va bland det bästa jag har varit med om på många många år. Varför kan det inte bara vara lätt? ibland känns det som man bara vill ge upp, ingen kommer någonsin vara bra nog. Jag vet att jag inte är ensam med att känna såhär och jag vet att varje dag krossas någons hjärta. Det är fakta och hur vi än gör kommer vi aldrig komma ifrån det.
Men varför måste det alltid vara jag ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar