Det är tragiskt att jag aldrig gav det en changs. Det va så nära men endå så långt bort. Jag tänker mer på det för var dag som går och jag kan inte komma på nått vettigt skäl till varför jag inte tog tillfället i akt och gav det lite mer. Nu sitter och här och ångrar det hela och jag kan inte göra någonting åt saken. Det jag vill åt finns ett halvt jordklot bort och det finns inte nått i världen som kan göra att jag får allt ogjort.
Ibland kan man allt vara dum, men som sagt så får jag ju äta upp det misstaget idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar